Sanna Rayman gör en intressant reflektion av ett seminarium som hon deltog på under Almedalsveckan:
Alliansen har fokuserat på att öka drivkrafterna genom att sänka inkomstskatterna och strama åt skyddsnäten. Man har i så måtto fjärmat sig från snarare än närmat sig Flexicuritymodellen. Arbetslinjen har förvisso fungerat bra överlag, men ungdomsarbetslösheten står och stampar och arbetsmarknaden är fortsatt trög.
/…/
– I den svenska debatten har det mest pratats flexi, och inte så mycket security, sade Österberg. Och visst, det är väl sant. Men det är inte utan skäl. Faktum är att Sverige nu har provat följande kombinationer:
– lite flexibilitet och mycket security
– lite flexibilitet och mindre security.
En sak är ännu oprövad, nämligen mycket flexibilitet.
Vem vet, kanske något för framtiden?
