Om Olof Palme…Palmes politik,Sverige.
Per T har rätt i att den retoriska standarden har sjunkit betydligt sedan Olof Palme blev mördad. Ingen kunde mäta sig med honom, men han satte en standard som Fälldin, Bohman, Bildt och Adelsson var tvungna att försöka matcha.
Jag gick med i SSU på våren 1982 och partiordföranden var för mig som SSUare i Grängesberg väldigt långt borta. Den enda gången jag talade med Palme sitter därför som spikad i minnet. En annan gång skällde jag ut honom från en talarstol i Borlänge, men det är material för en kommande krönika.
Jag var på Bommersvik en vecka på hösten 1982. Vi hade just vunnit valet och den nya regeringen samlades på Bommersvik. På kursen hade vi en kille från Jämtland som genast fick namnet ”Lämmeln”, på grund av en anekdot som innefattade lämlar som sprack av ilska.
Alla kurser på Bommersvik tar ett kort på gruppen och ställde upp oss, när Lämmeln pekar mot huvudbyggnaden , pinnar iväg under ropet ”Palme ska vara med på kortet”. Vi tittade på skogen av TV-kameror och tänkte ”Lämmeln”. Till vår förvåning kom Lämmeln tillbaka med Palme. Vi ställde upp och Palme hamnade bredvid mig. Jag frågade om han verkligen hade tid med oss, och nickade åt världspressen som trampade av och an, men han var mer intresserad av att veta vilka vi var. Efter nån kvart kom en rätt stressad pressekreterare och tittade vädjande på Palme. ”Baksidan av segern”, muttrade han och gick. Det är Palme i ett nötskal för mig. Världspressen fick vänta, därför att han skulle prata med ett gäng SSUare.
Palmes retorik var lysande. På SSU-kongressen 1984 jämförde jag talet, med manuset som fanns at hämta i kongressbyrån. Alla de bästa verbala kängorna var improviserade från talarstolen. Palme var som bäst framför en stor publik, där han likt Springsteen skapade växelverkan mellan talaren och publiken. Några favoriter från Youtube:
Skafferitalet från valrörelsen 1982 (tror jag)..Rödaberget.