Mona Sahlin har precis utklassat Cristina Husmark Pehrsson i en debatt i kvällens Agenda. Frågan är: vad gjorde Fredrik Reinfeldt istället för att debattera med oppositionens ledare? Att skicka ut Husmark Pehrsson i sjukförsäkringsdebatten var ungefär lika begåvat som att låta Jöran Hägglund vara regeringens sändebud i Saab-frågan.
Visst kan man argumentera för att rätt person ska ta rätt fråga och gå efter statsråd och ansvarsområde. Men när det handlar om frågor som man kan ana har fattats till stor del på andra departement ter det sig dumt att låta ett relativt oinsatt statsråd, som kanske till och med har blivit överkört under beslutsprocessen, ta debatten.
Husmark Pehrsson visade ikväll den unika förmågan att få sig själv, i egenskap av statsråd, att framstå som talesperson för en opposition som inte finns. Debatten ägnades till största del åt Socialdemokraternas politik för tre år sedan. Vad har det med alliansregeringens otydliga direktiv till Försäkringskassan att göra, kan man verkligen undra.
Efter att Sahlin förklarat att hon varit självkritisk under de tre senaste åren mot Socialdemokraternas tidigare politik tvingades Husmark Pehrsson att byta linje och kritiserade istället kontrafaktiska konsekvenser av Socialdemokraternas senaste skuggbudget ifall de hade suttit i regeringsposition. På Husmark Pehrsson lät det som att det inte var hon, utan Sahlin, som styrde Sverige.
Min fråga är som sagt: var höll Fredrik Reinfeldt hus? Som regeringens högsta höns finns det i praktiken ingen debatt som han inte kan ta istället för ett moderat statsråd. Som statsminister måste man vara beredd att ta tuffa debatter och inte vara rädd för att smutsa ner händerna av hårt arbete. Det är Reinfeldt som ytterst är ansvarig för att hålla ihop regeringen och stå för den gemensamma politiken utåt. Och när han dessutom förmodligen är mer insatt i sjukförsäkringsfrågan än Husmark Pehrsson fanns det således ingen anledning för honom att inte möta Sahlin i SVT:s studio ikväll.
Det fungerar inte att alliansens överhuvud sticker huvudet i sanden när kritiken stormar. Så blir man knappast omvald i valet 2010. Ingen har glömt hur det gick när Reinfeldt ignorerade FRA-debatten.
Simon Hedlin Larsson
