Jag är med i en liten intervju i tidningen NU om klimattoppmötet i Köpenhamn som börjar på måndag. Artikeln ligger inte på nätet så jag har laddat upp en bild av den istället:
Om det är lite svårt att läsa finns en inzoomad version här.
Simon Hedlin Larsson
Kategorier: Allmänt
Taggad: Köpenhamn, klimatfrågan, klimattoppmötet, NU
Daniel och Victorias bröllopsnota på 64 miljoner kronor upprör. Även om jag inte är kungahusets största supporter vill jag ändå peka på att alla pengar inte försvinner ner i bröllopsparets fickor. 10 miljoner går till att renovera Storkyrkan, 4 miljoner till 800 utländska journalister som kommer på besök, 20 miljoner till den två veckor långa bröllopsfesten, och så vidare.
I praktiken är ju detta investeringar och dessutom blir det ju en multiplikatoreffekt på detta, så ni som tycker 64 miljoner låter magstarkt – se det som ett lite annorlunda stimulanspaket á la John M. Keynes.
Simon Hedlin Larsson
Kategorier: Allmänt
Taggad: bröllop, Daniel, John M. Keynes, kungahuset, stimulanspaket, Victoria
… har vi fått höra idag:
”Isbjörnarna äter varandra för att de inte får någon mat,” säger en av demonstranterna som deltog i Climate walk i Stockholm.
Helt förfärligt! Att isbjörnarna inte får någon mat har givetvis ingenting att göra med platsen de har valt att bo på att göra, utan det är helt och hållet resultatet av att du och jag åker kollektivt till jobbet istället för att ta cykeln.
Om människan inte fanns skulle ingen isbjörn behöva gå hungrig. Det är därför vårt ansvar att se till att stackarna får mat! Men vad ska vi göra för att åstadkomma detta enorma problem? Det är sant att om vi släpper ut lite mer växthusgaser och höjer jordytans temperatur kommer tjälen på Arktis att smälta och isbjörnarna kommer kunna äta växter som nu inte kan växa där på grund av kylan. Men vi har ju konstaterat att klimatförändringar är av ondo så tyvärr är vegetarisk kost utesluten.
Således måste vi hitta en annan lösning. Isbjörnarnas viktigaste föda är sälar och dagens matbrist kan därför åtgärdas genom att öka sälpopulationen.Visserligen brukar det inte gå så bra när människan rör vid ekosystem och påverkar näringsvävar – exempelvis när vi introducerade räven till Australien slutade det ju med att över tio arter utrotades helt – men detta kommer säkert gå bra, och det är ju trots allt för ett gott ändamål!
Mitt förslag är därför att Sveriges bönder engagerar sig i frågan och börjar föda upp sälar. Nu när svenska folket, av många skäl, uppmanas till att sluta äta kött kommer många som driver gårdar att bli arbetslösa. Därför slår man två flugor i en smäll när man skolor om till säluppfödning. Dessa frihasande och frisimmande sälar kan sedan släppas ut i det vilda vid Arktis så att isbjörnarna äntligen slipper gå hungriga!
Simon Hedlin Larsson
Kategorier: Allmänt
Taggad: bönder, isbjörnar, klimatförändringar, klimatfrågan, sälar, växthuseffekten
Svenska Dagbladet rapporterar:
”Av årets tolv Nobelpristagare i Stockholm är fem kvinnor. Det är rekordmånga efter flera år av hård kritik mot att kvinnor är så urdåligt representerade bland pristagarna.
Michael Sohlman, vd på Nobelstiftelsen, vill inte ta åt sig av kritiken men säger att han är nöjd med att det nu inte bara kommer att vara frackklädda män på podiet vid prisutdelningen.
– Samtidigt är det ju så att Nobelprisen speglar hur samhället och forskarvärlden såg ut 30-40 år tidigare, tillägger han.”
TACK! Äntligen en vettig åsikt gör sig hörd i en fullständigt galen debatt där de allra flest bara fokuserar på kön!
Själv tror jag ju på jämlikhet och då struntar man i kön, religion och liknande och fokuserar på det som är väsentligt och hur människor faktiskt är som personer.
Simon Hedlin Larsson
Kategorier: Allmänt
Taggad: genusfokus, jämlikhet, jämställdhet, Michael Sohlman, Nobelpriset
en otrolig mängd arbete för Secret Service.
Ungefär så kan man sammanfatta president Barack Obamas beslut att besöka Köpenhamn i klimattoppmötets slutskede istället för under nästa vecka, som det tidigare var planerat. För Obama spelar detta mindre roll; inget bindande avtal kommer att skrivas under, och han kan knipa politiska poäng genom att dyka upp när även övriga världens ledare är på plats.
För Secret Service och dansk polis respektive militär, å andra sidan, innebär detta extremt mycket jobb. Man kan nästan ana att topparna inom politik, polis och försvar i Danmark känt till detta tidigare, eller åtminstone vetat att risken för ändrade planer fanns, eftersom det kräver extremt mycket planering att ha just USA:s president på besök.
När George W. Bush var president besökte han en gång Michigan State University (MSU) för att hålla ett femminuterstal till studenter som precis hade tagit examen. Denna korta visit krävde flera veckors planering. Flera tänkbara rutter från flygplats till universitetscampus ritades upp på en karta, och krypskyttar och andra beväpnade fälstyrkor placerades ut runt dessa rutter för att kunna få presidenten ur staden om ett krig skulle startas under vistelsen.
Tusen heltidsarbetande eller så vars enda uppgift var att garantera presidentens säkerhet åkte till Michigan. Metalldetektorer sattes upp vid ingången till byggnaden där talet skulle hållas. Alla utrymmen gicks igenom av hundar i syfte att upptäcka bomber och liknande. Man vände upp och ner på varenda stol och varenda bord. Man garderade sig mot alla potentiella hot. Ingenting lämnas åt slumpen.
Egentligen är det hela ganska absurt, särskilt om man jämför med exempelvis en nordisk regeringschef som på sin höjd har med sig motsvarande ett par Säpovakter på en resa. Men är det världens mäktigaste person det gäller så är det.
Och likadant, om inte värre, är det när USA:s president reser utomlands. Inför Obamas besök i Norge den 10 december exempelvis svetsas 430 gatubrunnar i Oslo igen av säkerhetsskäl. Då undrar man ju bara hur det kommer att se ut i Köpenhamn 17-18 december… Men, men – man kommer nog vara säker i alla fall!
Simon Hedlin Larsson
Kategorier: Allmänt
Taggad: Barack Obama, George W. Bush, klimattoppmötet, säkerhet, Säpo, Secret Service
Ulf Edström på LO:s internationella enhet uppmanar konsumenter att bojkotta jeans från Nordkorea. Att krav på bojkotter ofta dyker upp i det politiska samtalet är inte speciellt konstigt; människor som är upprörda vill göra någonting och det lättaste sättet att få med sig andra är att 1) vara emot något och 2) uppmana till en mycket specifik praktisk handling. Därför är det inte heller förvånande att det i den kanske mest agitatoriska och känslofyllda debatten av alla – den om miljö och klimat – hela tiden hörs rop på bojkott och köpstopp. Men hur effektivt är det egentligen?
Får man tro en stor del av forskningen som görs på området så är bojkotter inte alls särskilt effektiva. En omfattande studie av 115 ekonomiska sanktioner genomförda av USA mellan första världskriget och 1998 visar att endast 35 % ansågs ha varit lyckade, och i de allra flesta fall handlade det om att målen man hade satt upp för respektive sanktion varit vaga och inte speciellt substantiella (Behrouzifar och Nassimi 2007). Dessutom fungerade sanktioner bäst då länderna varit ekonomiskt beroende av varandra, och det ena landet har kontrollerat minst 28 % det sanktionerade landets ekonomi.
Och detta gällde alltså ekonomiska sanktioner som brukar riktas mot specifika sektorer, exempelvis energisektorn i Mellanöstern. Konsumentbojkotter är ännu svagare eftersom dessa 1) inte blir lika omfattande som sanktioner som genomförs på politisk väg och 2) främst brukar riktas mot enskilda företag eller produkter. Tar man då fallet nordkoreanska jeans finns det således ingenting som tyder på att en bojkott skulle leda till någonting positivt för den nordkoreanska civilbefolkningen.
Nordkorea har levt mer eller mindre isolerat i femtio år och det är naivt att tro att en fortsatt containmentpolitik skulle leda till frihet och välstånd för nordkoreanerna. Det som däremot skulle hjälpa är att istället öppna upp förbindelser och öka handeln med Nordkorea. En del argumenterar för att detta bara ger den nuvarande regimen mer pengar och makt, men hur ska civilbefolkningen kunna skapa en demokrati om de dör av svält och sjukdomar?
Idag har Nordkorea världens fjärde största yrkesarmé, världens näst största reservarmé och i särklass flest soldater per capita bland alla stora militära makter. Man lägger nästan sju gånger större andel av statsbudgeten än USA på sitt försvar. Finns det någon som på fullaste allvar tror att om väst fortsätter isolera Nordkorea så kommer folket göra revolution, inrätta ett folkstyre som respekterar mänskliga rättigheter och sedan leva lyckliga i alla sina dagar?
Människor som svälter kommer, med all rätt, aldrig att ägna en tanke åt politik. Endast en växande medelklass kan befria de människor som idag lever i förtryckande diktaturer som Kuba, Nordkorea, Libyen, Saudiarabien, och så vidare. Tar man exempelvis Mellanöstern är det största hoppet för en framtid präglad av fred och demokrati en befolkningen som blir allt rikare, mer utbildad och därför kan ställa större krav på regimskifte samt lättare mobilisera demokratiska krafter (Nasr 2009).
Men LO tänker inte så. Enligt svenska fackföreningar bör man helst bojkotta alla företag som inte har motsvarande svenska kollektivavtal och svenska lönenivåer. När kinesiska sweatshops diskuteras brukar en del förfäras över hur hemska arbetsvillkoren är. Nej, de är inte alls bra och i framtiden måste de därför bli bättre. Men för att länder som Kina och Nordkorea i framtiden ska kunna erbjuda samma välfärd och villkor för löntagare som sker i Sverige måste omvärlden handla mer – inte mindre – med dem. Så är det bara.
Simon Hedlin Larsson
Behrouzifar, M. och Nassimi, H. (2007) “US Sanctions and Global Energy Markets” Journal of Middle Eastern Geopolitics 2(4)
Nasr, V. (2009) Forces of Fortune: The Rise of a New Muslim Middle Class and What it Means for Our World
Kategorier: Allmänt
Taggad: bojkotter, containmentpolitik, ekonomiska sanktioner, frihandel, Iran, isolering, Kina, LO, medelklass, Mellanöstern, Nordkorea, sanktioner, Saudiarabien, Ulf Edström