Det är alltid spännande att höra de röster i debatter om religion som målar upp kristendomen som det fromma och oskyldiga lammet. Priset i minaretdebatten, hittills i alla fall, tar väl ändå Rosemari Södergren i en artikel på Newsmill där hon förklarar att hon gillar kyrkor, men inte vill bo i närheten av en minaret:
“Jo, för att jag tycker om kristendomens grundideologi att gud älskar människan så mycket att han/hon lät sin egen son dö. Det är en symbolbild för den allra största kärleken.”
Och det låter ju såklart jättefint. Men hur var det nu med den yttersta domen, helvetet och att dräpa den som arbetar på söndagar?
Uppenbarligen är det något som Södergren inte gillar med islam, men trots att Newsmill erbjuder generösa utrymmen finner jag inte ett enda konkret exempel i hennes text. Jag har ingen aning, men jag kan föreställa mig att det kan ha något att göra med exempelvis terrordåd, kvinnosyn och muslimska diktaturer i Mellanöstern.
Om det är fallet tycker jag det kan vara lämpligt att Södergren erinrar sig om att kristendomen kanske inte heller är helt oskyldig. Heinrich Himmler, Augusto Pinochet, Vladimir Lenin, Radovan Karadžić och Hugo Chavez är/var ju alla kristna, bara för att nämna ett par exempel. Sedermera var det ju kristna som låg bakom folkmordet i Rwanda och en djupt troende kristen president som invaderade Irak.
Hur ser Södergren på dessa faktum, månne tro?
Simon Hedlin Larsson
