Dagsarkiv: 30 november 2009

Så djur är inte mat?

Idag har jag fått lära mig att “[d]jur är nämligen inte mat”. Det skriver i alla fall representanter för organisationen Djurens Rätt. Jag måste säga att jag tycker det är ett ganska konstigt sätt att resonera på. Jag har full respekt för att människor av olika skäl inte vill äta x eller y, och självklart ska alternativ erbjudas i skolmatsalar och liknande så att det passar så många som möjligt. Men att säga att djur definitivt inte är mat tycker jag är mycket märkligt.

I djurens naturliga habitat äter de varandra. Varför kan inte människor då äta djur? Alla levande organismer dör förr eller senare och energin kommer att omvandlas, antingen i en människokropp, i ett annat djurs kropp, eller genom nedbrytning. Att äta handlar ju bara om att omvandla en energiform till en annan. Det behöver inte ses som en brutal synd.

Det är klart att djur ska ha rätt till ett drägligt liv och det är därför det finns en djurskyddslagstifning. Men varför skulle det vara så märkvärdigt att äta djuren när de är döda?

Simon Hedlin Larsson

Minareterna är inte problemet

Nationalister över hela Europa jublar över utfallet av gårdagens folkomröstning i Schweiz (se 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13). Men vad var det egentligen som var positivt med detta? En del röster som gjort sig hörda menar att detta var “rätt åt” islam eftersom flera länder där islam är den dominerande religionen är man skeptisk till att bygga kyrkor. Får inte vi bygga kyrkor ska inte de få bygga minareter, sägs det. Men om nu dessa personer menar att en del muslimer är så pass intoleranta, tror de att ett minaretförbud kommer göra länder som Saudiarabien och Iran mer öppna? Att någon annan gör någonting dumt – i detta fall stryper religionsfriheten – betyder ju inte att man bör göra samma sak, särskilt inte om man själv tror att frihet och demokrati är rätt.

Islam får ofta kritik för att vara en så kallad efterbliven religion. De länder där våldtäkt inte är ett brott, människor stympas och kvinnor stenas enligt tillämpade sharialagar, bör man givetvis vara kritisk emot. Den lagstiftningen håller jag mycket väl med om att den på många sätt är efterbliven. Men kommer minaretförbudet i Schweiz att öka strängt muslimska ländernas respekt för västerländska värden som mänskliga rättigheter, barnkonventionen och folkvalda politiker?

Utfallet i omröstningen var mycket olyckligt och kommer knappast leda till någonting positivt.

Och i debatten om mångkultur, islamisering och så vidare, så är det ju inte minareterna som är problemet – lika lite som det är klocktornen som är orsak till kristendomens synder. Det som är problemet idag är att somliga människor bosätter sig i ett nytt land, men inte följer de lagar och regler som gäller.

För min del spelar det ingen roll om det är en ateist, muslim, kristen, mormon eller maorier som kommer till Sverige. Lär dig svenska och följ lagarna så kan du utöva din tro precis som du vill. Bygg religiösa byggnader och utöva dina traditioner så länge det är inom ramen för vad som är tillåtet, och så länge det inte kommer några krav på att staten ska stå för kalaset.

Slutligen är det viktigt att ingen religion hävdar att lagstiftningen bör ändras för att anpassa sig till just den religionens traditioner och historia, om det inte föreligger några sakliga och goda skäl för ändringen. Att man “alltid har gjort så” är inte ett rimligt argument.

Simon Hedlin Larsson

Obama in Afghanistan

Bilden är hämtad här

När skriver ni om Al Gore?

Det är märkligt att detta med svininfluensan har fått så stor uppmärksamhet. Hela tiden är det någon ny konspirationsteori eller anklagelser om att personer inte är opartiska och sakliga. Svenska Dagbladet skriver idag att “Experter samarbetar med industrin“. Jaha, och? Det är väl klart att de gör det? Är du expert på ett område kommer dina kompetenser att efterfrågas på många olika håll. Inte särskilt konstigt.

Dessutom har dessa rådgivare ingenting att säga till om vad gäller vare sig pandemivarningar eller vaccininköp; det förra vilar ju helt och hållet på Margaret Chan och det senare vilar på varje enskilt lands folkhälsodepartement, eller motsvarande.

Om vi ska prata extern påverkan och public choice borde vi istället se till växthuseffekten och klimatdebatten.

Vem har gjort i särklass mest för att skrämma upp världen om ett föreliggande klimathot? Al Gore. Vem är partner och ansvarig för klimat- och miljöutveckling på riskkapitalbolaget Kleiner Perkins Caufield & Byers? Al Gore. Vem såg till att Kleiner Perkins Caufield & Byers fick $560 miljoner av de amerikanska skattebetalarnas pengar för att utveckla elbilar (summan är för övrigt bra mycket större än vad svenska staten totalt lägger på energi årligen)? Al Gore.

Det kan tyckas att politik, forskning och industri inte ska ha för nära band. Det är ju åtminstone kontentan av SvD:s artikel där forskning och industri anses stå varandra för nära. Men faktum är ju att Al Gore representerar inte bara två av dessa kategorier, utan alla tre. Det finns ingen som får så mycket ära och berömmelse, kniper så många politiska poäng och tjänar så mycket pengar på klimathotet som Al Gore? Och vem är främst ansvarig för att den globala uppvärmningen är en fråga som idag intresserar miljarder människor världen över? Al Gore.

När skriver ni om detta, svenska journalister?

Simon Hedlin Larsson